Johan Schalin, PhD<p>Nedan ett smakprov på hur ordboken återger <a href="https://lingo.lol/tags/urfinsk" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>urfinsk</span></a>:ans <a href="https://lingo.lol/tags/urnordisk" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>urnordisk</span></a>:a eller <a href="https://lingo.lol/tags/urgermansk" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>urgermansk</span></a>:a lån: Den germanska urformen var *asjōn och då den lånades gjorde en ganska tidig urfinska bruk av sin närmaste motsvarighet till urn. *[s̠] som ännu var urf. *[ʃ]. Efter en allmänfennisk ljudförändring *ʃ &gt; h har nu alla <a href="https://lingo.lol/tags/fennisk" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>fennisk</span></a>:a språk (utom liviskan) -h-. <br />Tyska ”Esse” och svenska ”ässja” visar på en senare vokalförändring som kallas <a href="https://lingo.lol/tags/omljud" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>omljud</span></a> eller <a href="https://lingo.lol/tags/umlaut" class="mention hashtag" rel="tag">#<span>umlaut</span></a>:<br /><a href="https://sanat.csc.fi/wiki/EVE:ahjo" target="_blank" rel="nofollow noopener noreferrer" translate="no"><span class="invisible">https://</span><span class="">sanat.csc.fi/wiki/EVE:ahjo</span><span class="invisible"></span></a></p>